Hemmets komplement och inte mer

Föräldrar utnyttjar  ibland  förskolan för att få ”egentid”, med sig själv, vänner etc.. "Egentid" måste vara ett påhittat begrepp av egoister. Det är lätt att bädda in och kanske vrida på sanningen lite när man ska anmäla tider för sitt barn på förskolan... Jag har full förståelse för att det kan vara tufft att ha barn ibland och att man känner sig trött. Men det är därför grundtanken är att man är två föräldrar som ska hjälpas åt, det är även fritt fram att fråga släkt och vänner om hjälp och stöd. Tyvärr är förskolan ingen resurs man kan använda i sådana lägen. 

Vi får förhoppningsvis barn för att vi vill dela livet tillsammans med dem. Ge dem all kärlek vi har. Men Vi föräldrar måste också arbeta och då har vi den förmånen att kunna lämna våra barn på förskola, där det finns utbildad och legitimerad personal som är proffs och experter. I dag får även föräldrar med småsyskon, liksom arbetslösa lov att lämna 15 timmar i veckan men flera föräldrar vill ha mera tid, utan sitt äldre barn hemma, för återhämtning, från vad? Barnen eller vadå? Till er som känner uppgivenhet och frustration över detta inlägg så hänvisar jag till mina inlägg om rutiner.

Av vilken anledning ville ni så gärna ha barn? Var det för att alla andra har det och att ni också vill visa att ni minsann kan vara förälder? Eller för att det är endel av livet och för att vi människor känner behov av att fortplanta oss. Du känner dig viktig och cool i din umgängeskrets, en trofé helt enkelt.

Eller var det för att ni fascineras så av barn och vill leva och andas med barn Ta dem till er och omsluta dem med hela er existens, visa dem världen, visa världen dem. Ge dem er själva(er närhet och omtänksamhet) all deras vakna tid och bära den genom tuffa och lyckliga stunder, bygga deras självförtroende och självkänsla, låta livet och utveckling gå i deras fart och vara där och stötta. Att bara kunna sitta och titta på dem i timmar och ni bara bubblar av lycka över dessa små som lever med er. ????

Ja alla har vi våra anledningar till önskan om barn, ibland vackra anledningar och ibland  konstiga. HALLÅ det är en annans människas liv vi talar om, som ni får i era händer att förvalta och endel förvaltare/föräldrar är verkligen stora frågetecken och endel är klockrena andra mitt emellan. 

Men det är nog lätt att tro att det bara är gulligt att ha barn, många tänker nog inte i förväg på vad det faktiskt kan innebära att ha barn och vad det kräver av dig som förälder. Man har sin bild av hur det ska vara men sen när det inte blir så blir man besviken och uppgiven. Det är inte lätt att veta när man ska bli förstagångsförälder heller men att tro och tycka att det är en gullig grej och inte förstå det enorma arbetet som man faktiskt kommer behöva lägga ner, som man är skyldig sitt barn att lägga ner .... 

En barnmorska sa engång till mig att föräldrar kommer till ultraljudet och är super oroliga för att det ska vara något ”fel” på barnet men så fort barnet är fött vill de att nån annan ska ta hand om det för att man behöver så kallad ”egentid”. Kan vi klargöra en sak. ”Egentid” kommer du få oändligt med så fort barnet vuxit upp men du får aldrig tillbaka småbarntiden och den kommer du med största sannolikhet sakna, det gosiga lilla barnet som sträcker sina armar efter dig.

Endel tjejer/kvinnor har så bråttom ibland med att de bara ska ha barn och förstår liksom inte grejen med att först hitta en partner och leva med ett tag för att bygga upp ett tryggt hem och en trygg och stabil relation där känslan blir att man inte vill vara utan varandra, innan man börjar tänka på barn. Tvåsamheten handlar inte bara om att vi vuxna är skapta för att leva i par, ge och få kärlek och bekräftelse, det handlar också om att vi ska kunna hjälpas åt när det kommer in barn i livet, att stötta varandra och ge varandra tid att hämta andan, bekräfta varandra och peppa varandra när det är tufft. Istället fixar man barn med nån och lämnar sedan när de tuffa småbarns åren kommer för att man tror att det är förhållandet som är fel och inte att det är barnen som kräver mycket tid och att man behöver varandra för stötning, bytas av. Att göra någonting tillsammans är ju alltid lättare om man har en stabil relation i grunden och känner respekt och ödmjukhet och förståelse inför varandra. Det är så komiskt att endel splittrar på relationen för att man tror att man kommer klara det bättre själv. Att få barn är ett livslångt och livsviktigt commitment både mellan er som föräldrar men också mellan föräldrarna och barnet. Endel vågar inte gifta sig för att det känns för stort, komplicerat och bindande och svårt att komma ur om nått blir jobbigt. HALLÅ! Om ni tycker så om äktenskapet så kanske ni verkligen ska fundera en extra gång på barnfrågan. Det är ju bindande, stort och komplicerat om något, inte bara mellan förälder och barn utan verkligen också mellan de två föräldrarna som får barn tillsammans. Då är ni som föräldrar ju verkligen bundna till varandra förevigt. Att ingå äktenskap är ett tecken på att ni vill ge era barn ett tryggt och livslångt stabilt och välsignat hem och att ni som föräldrar, kärlekspar kommer stå vid varandras sida oavsett vad som händer i livet, ni ingår ett förbund som Gud fogat samman..

Man måste vårda och verkligen bygga upp relationen med sin partner innan barnen kommer. Det tycker jag faktiskt att man är skyldig sitt barn. Gå till dig själv och tänk vad jag kan göra för att vardagen ska bli lättare. Fråga din partner med kärlek och omtanke varje dag: vad kan jag göra idag för att göra din dag lättare/bättre? Jag vill citera min BFF som en gång sa att om båda parter hela tiden fokuserar på att göra den andra glad och välmående, så är det ju en vinst för båda för då får man kärlek och känner sig sedd samtidigt som man har glädjen att få den andra att må bra. Vi måste sluta vara så egocentriska hela tiden. Få det att funka och smit inte så fort ni har meningsskiljaktigheter. Såklart kan det finnas tusen orsaker till att man separerar men tänkt igenom vad du vill ge dig själv och dina framtida barn. Ett tryggt hem? Ja då får du leta upp en partner och bygga upp ett hem med denne fullt av stabilitet kärlek ock trygghet, fullständig öppenhet och ständig kommunikation mellan er vuxna. Ingen irritation på småsaker. PRATA MED VARANDRA!

Sen visst är det inte alla som kan hitta en livspartner innan den biologiska klockan börjar ticka och då kanske man får ta ställning till det och se alternativ om man har en stark barnlängtan men man ska absolut inte försöka få barn och göra det bara för att alla andra gör det. Va vill ni själva, asså verkligen? Ha inte så himla bråttom utan tillåt det att ta tid!

Vi är alla olika, ingen kan jämföra sig med nån! Det går inte! Du är inte en människa med högre status för att du har barn, inte heller för att du råkar ha många barn, inte heller för att du har få barn, täta barn eller barn med stor åldersskillnad, inte heller för att du har barn med samma eller olika kön. Tänker ni så, har ni helt fel fokus. Då är det inte själva barnen och deras existens som är ert allt, utan vad ni har!

När vi får barn innebär det livslånga förpliktelser (åtminstånde i 18 år), som att ta hand om sina barn, lära dem respektera andra människor, visa hänsyn, empati och livet. Som sagt ibland verkar det som att folk "skaffar" barn bara för att de verkar gulligt eller för att det inger nån form av status/acceptans/respekt i kompiskretsen. Barn är en enorm gåva som du välsignas med. Det är inget paket du kan beställa via posten. För sen kommer barnet och de rosa molnen försvinner och verkligheten kommer ikapp och man har plötsligt ingen ork och lust att va förälder i de mån som krävs. Det blir jobbigt, man kanske får ångest och panik över allt man inte hinner eller den där ensamtiden som plötsligt försvann, bara lugn den kommer komma tillbaka (återigen läs mina inlägg om rutiner) och man vill ha dem på förskolan för att man tänker att där får de all stimulans de behöver så då kan man sätta det framför paddan/tvn/mobilen när de är hemma utan problem för att själv få tid att vila. Barnet får absolut inte all stimulans det behöver på förskolan, ni föräldrar har lika mycket att ge era barn hemma. Skapa istället rutiner som leder till att ni föräldrar har tid för vila när barnen lagt sig till att sova eller vilar efter lunch. OBS!!! Det ÄR helt okej att låta barnen se på paddan ibland men gör det då tillsammans med ditt barn och ha koll på att det inte är det enda ni gör. Du måste vara den som bestämmer när det är skärmtid. Att låta barn få fri tillgång till skärmarna och bestämma själva hur länge och hur mycket det vill sitta är inte optimalt över huvud taget. Skärmarna skapar oftast koncentrationssvårigheter, otålighet och stress och kanske till och med aggressivitet hos barnen och istället för att se att det är skärmen som gör detta så skickar man sitt barn på utredning om eventuell diagnos. Ja så är det faktiskt. Jag vet inte mycket om diagnoser och jag lämnar det ämnet åt någon som är mer insatt men jag tror skärmen förstärker diagnosens egenskaper hos ett barn som är född med den.  Så skärmen är inte alls nyttig för ett barn och absolut inte för föräldern heller som skapar ett beteende att skjuta till skärmen om barnet blir lite utmanande. Du måste ha i åtanke när du går i tankarna att bli förälder, att det kommer vara hårslitande och fruktansvärt kämpigt ibland. Då ska man inte ge upp. OCH ta gärna hjälp av släkt och vänner om ni vill ha äktenskapstid och vårda er relation och ha lite tid från barnen för det är faktiskt nyttigt att vara ifrån varandra på de villkoren för att få sakna varandra lite.

En sak ska ni veta!!!! Barn lär sig hur mycket som helst genom lek. För mig och min man är leken det absolut roligaste och viktigaste sättet att lära våra barn saker.

Det är lika viktigt att leka med sina barn och också låta dem leka själva. Kan du inte tänka dig att både va med ditt barn och lära det saker men också låta dem upptäcka lika mycket på egen hand så undrar man ju lite av vilken anledning som ni ville ha barn. Det är inte alltid superkul att leka men som förälder har du skyldigheter. Du kan inte tro att du kan få barn och sen fly från att vara med dem för det ingår inte i dina fritidsintressen. Jobbet är inte färdigt när att ägget blivit befruktat.

Få barn idag kan föra sig socialt, visa tacksamhet, besitter ett gott uppförande. Det är inte barnens fel utan ansvaret ligger helt och hållet på oss föräldrar, hur ska barnen veta hur de ska vara, när föräldrar i dag tror att det föds färdigformade.  Ryck upp er, föräldrar. Hårt arbete lönar sig och behövs. Alla är inte skapta för att va föräldrar, (det är ingen pik) därför är de så trist att de finns de som verkligen vill ha egna barn men inte kan få det, trots att de skulle bli "parent of the year" alla dagar i veckan. Så fundera på varför du vill ha barn, varför känns det viktigt? Är du beredd på det hårda arbetet? Är det för att du vill spendera ditt liv med dem och lära dem saker! Kör!!! Handlar det om att du vill ha allt som andra har, högre status, acceptans i ditt umgänge? Du vill liksom ha titeln? Då kanske du ska fundera en extra gång!!!  Du måste va beredd att ge allt för dem och inte lägga ditt fokus över att de tar tid och att det inte finns samma utrymme för "egentid". Det är faktiskt så att ditt barn behöver just dig och din tid för att växa. Det är ju ett privilegium ej alla förunnat. 

Ta med barnen in i vardagen och varje dag till en rolig dag, laga mat, handla, diska, låt syskonen bli en familj. FÖR ditt barn har det garanterat mycket bättre hemma med dig och syskonet än på en förskola med 20–25 barn och tre pedagoger som ska försöka hinna se och stödja ditt barn, stimulera och läsa för det samtidigt som för 20-25 andra barn. Varför tror du att ditt barn har det bättre på en förskola i stället för hemma med dig och familjen där ni kan ta dagen som den kommer?

Ett barn behöver rutiner men inte aktiveras hela tiden utan behöver även lugn och ro och det är svårt att skapa i dag på en förskola. Dagens barn behöver ha tråkigt ibland för att uppskatta när det blir roligt! Barn i dag är många gånger överaktiverade och behöver lugnet som de oftast bara kan få hemma. Tänk på ditt barns bästa, Inte på ditt! Du är den viktigaste personen i ditt barns liv, inte vi pedagoger eller barnen på förskolan. Vi är ett stöd  och komplement för föräldrar som först och främst har arbete eller skola, är föräldralediga eller arbetssökande.

Bara så att ni vet, småbarnsföräldrar! Det är lättare att hitta en nål i en full container än att lura en förskollärare. De ser genom det mesta.

Förskollärare är ganska trötta på föräldrar som hittar på att de minsann måste lämna sina barn på förskolan för att de bara måste göra annat, eller hämta dem senare lämna dem tidigare för att hinna med annat. HALLÅ om du har valt att ha barn, oavsett om du har de lite tuffare eller lättare så måste du faktiskt va med dem, ge dem av din tid. Gör allt det du måste göra men tillsammans med ditt barn. Då känner sig barnet viktigt i ditt liv och ni styrker er relation. Det värsta ett barn kan känna är att inte föräldrarna vill va med dem eller inte har tid med dem OCH det ska jag tala om för er att sånt känner barn ganska så tidigt i livet. Endel föräldrar låter sina barn gå 50–60 timmar per vecka i förskola och som inte gör det på grund av resväg, utan för att ni behöver ”egentid”. 50-60 timmar i veckan!!! Vill du frivilligt jobba 50-60 timmar i veckan. Tänk på vad ni begär av era barn. Ni tycker ni behöver denna extra tid för att ”andas ut” mellan jobb och hämtning, till exempel en trevlig fikapaus, gå och handla eller som springer in på gymmet före hämtning(då har ni problem som ni behöver ta tag i bums). Ni fick väll inte barn bara för att någon annan ska ta hand om dem.

Att vara på förskolan låååååånga dagar är inte det som är bäst för era barn. Ett barn som är 1 till 6 år behöver ­sina vårdnadshavare oavsett vilket humör vårdnadshavaren är på.  Ni som är hemma med syskon och går i tankar på att stora barnet har det bättre och roligare på förskolan har sååå fel. När barnet är hemma har de två föräldrar som kan ge dem tid och uppmärksamhet. Det är ju väldigt ovanligt med familjer som har 14-17 barn. Det har småbarngrupperna oftast på en förskola och förskollärarna kan omöjligt bekräfta alla barn och ge dem full uppmärksamhet i nån större utsträckning under en dag. Under jul och nyår eller att vistas på förskolan hela sommaren utan chans till semester är ju verkligen inte heller optimalt. Alla arbetande vuxna har semesterdagar, barnet har det inte bättre hos oss. Tvärtom är det ofantligt tråkigt under denna tid, det är få barn på förskolan, oftast i ”fel” ålder, så de hittar inga lekkamrater. Det blir mer barnpassning. Argumentet ”Barnet har så tråkigt hemma, det är roligare på förskolan, vi kan inte göra något roligt”, det argumentet köper ingen förskollärare. Det handlar om en ren lathet från en förälders sida. 

Ni ska vara tacksamma över att det finns utbildad personal som vill ha hand om era ungar.

Förskolepersonalen är hjältar som tar hand om skrikiga, glada, skitiga, rena, och lusiga ungar. De får löss och magsjuka. De torkar barnen i rumpan. De måste torka upp kräk från golvet. Ett ska ni veta, och det är att ingen främmande vuxen älskar era barn som ni själva gör. Var tacksamma. Och det kan ni visa genom att inte fuska och inte överutnyttja förskolan. Säg gärna tack. Visa uppskattning. Börja imorgon.

Börja också imorgon med att ge tid till ert barn, tillsammans som föräldrar om det funkar med livspusslet. Visa er gränslösa kärlek för dem live.

Hur kan jag knyta detta inlägg till bibeln:

Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte. (Matt. 18:10)

Som en far visar ömhet mot barnen, så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom. (Ps.103:13)

Tillåt dig aldrig den minsta lögn, av vanan att ljuga kommer ingenting gott. (Syr 7:13).

En bön att be: Gud, hjälp oss att ha respekt och uppskatta varandra arbeten. Hjälp oss att inte bära på lögner och tala tomma ord. Rätta till och vägled de familjer där barn skjut undan för föräldrars självförverkligande.

Så ÄRA ditt barn genom att ge mer av din tid.

XOXO

/L.S.