Krönika från MAMA

Förskolläraren Anna Åvall, 45, mamma till John, 13, och Philip, 9, replikerar på en tidigare läsarkrönika om att ha barn på förskolan när man är hemma med bebis.

Replik till mamaläsaren Vivianne Treschow, som tyckte att  syskon bör vara på förskolan när mamman är föräldraledig: ”Jag är tvåbarnsmamma och förskollärare sedan 20 år och blev fundersam då jag läste Viviannes läsarkrönika. Jag anser att svensk förskola oftast är av väldigt god kvalitet för barns utveckling, lärande och välbefinnande. Däremot är förskolan ett komplement till hemmet och kan aldrig bli viktigare för ett barn än att tillbringa tid med sina föräldrar.

Anna Åvall Ålder: 45. Familj: Maken Lukas och sönerna John, 13, och Philip, 9. Bor: Göteborg. Gör: Jobbar som förskollärare.

Som läget är nu är det dessutom alltför stora barngrupper. Personalen går på knäna och behövs för de barn som ”måste” vara där, inte för att föräldralediga mammor ska få egentid. Om du anser att ditt barn blir understimulerat hemma kanske du själv får lägga manken till och besöka lekplatser, museum, bygga lego, läsa sagor eller till och med låta storasyskonet ha lite tråkigt.

”Det är livet – och barn behöver inte skyddas från det”

Jag tror att dagens föräldrar ofta är stressade över att hinna med så mycket som möjligt och ibland också är osäkra i sin föräldraroll – men man kan bara göra så gott man kan och det räcker gott och väl.

När min andra son föddes gick storebror på förskola några timmar tre dagar i veckan, vilket då kändes lite men var egentligen helt lagom. Om det var vikarier eller sjuk personal på förskolan fick min pojke självklart stanna hemma.

Jag är långt ifrån någon supermorsa som gick igenom mammaledigheten med ett leende på läpparna, men det var mitt och min mans val att skaffa barn och jag vill umgås med dem trots skitjobbiga dagar till och från. Det är livet och barn behöver inte skyddas från det. Självklart är det från och till fruktansvärt jobbigt och svårt att vara förälder. Det går i ett med gnäll, städning, sjuka barn, dåligt samvete och sömnlösa nätter, men det är väl mitt ansvar att försöka lösa det på bästa sätt? Det finns dagar då jag skulle göra allt för en barnfri stund men det är inte förskolans uppdrag att ”passa” mitt barn då. Man får försöka få den hjälp man kan genom släkt, granne eller vän.

”Föräldern har kommit släntrande med shoppingkassar eller nyfrissat hår”

Det är väl viktigare att jag som föräldraledig tar hand om och stimulerar mina två barn så att pedagogerna kan ägna sig åt de 20-tal barn som är på förskolan? Förskolan är ingen inlämningscentral för föräldrar som vill göra annat, utan en instans för omsorg och lärande.

Storasyskonet som är hemma med förälder och bebis tror jag knappast att det går någon nöd på. Det är väl därför man skaffar barn, inte för att någon annan ska ta hand om dem? Det är också viktigt att syskonen får tid att lära känna varandra.

Självklart ska barn få vara på förskolan då föräldern jobbar eller några timmar i veckan under föräldraledigheten, men hur många gånger har jag inte suttit på mitt arbete med barn fredag eftermiddag då föräldern kommer släntrande med shoppingkassar eller nyfrissat hår, samtidigt som barnet den sista timmen om och om igen frågat när de ska gå hem. Inte okej. Ironiskt nog förekom detta ofta i Stockholms ”finare” innerstadsområden där jag arbetat både på skolor och förskolor i över tio år.

”Tiden går fort och man skaffar väl barn för att umgås med dem – eller?”

Jag upplever att nyblivna föräldrar i dag tror att deras små barn måste gå på förskolan varje dag för att inte ”missa något”. Att vara hemma med sitt småsyskon tror jag mest är jobbigt för föräldern, inte för barnen. I stället upplever jag att andra barnet mår bra av att få ”hänga med” och att inte få hundra procent uppmärksamhet hela tiden.

Barnen kommer så småningom att vistas på förskolan ändå, och sedan blir det obligatorisk skola i tio år, så passa på att vara med dem utan krav på att det måste hända saker hela tiden – eller att du som förälder ska hinna med massa annat.

Tiden går fort och man skaffar väl barn för att umgås med dem – eller? Egentid har du troligtvis hela livet förutom under kanske de första tio åren av dina barns barndom så ta vara på den tiden!”

Detta är en läsarkrönika där det är skribenten som står för åsikterna. Vill du skriva en krönika? Mejla minstory@mag.bonnier.se